Pandemin förändrade vår livsstil på drastiska sätt. Det begränsade interaktioner ansikte mot ansikte, stoppade affärsverksamheten etc. Följaktligen var vi alla tvungna att gå över till den digitala världen. Vi var tvungna att ana oss till det nya normala – onlineutrymmet – oavsett om vi älskade det där eller inte. Vårt perspektiv på den digitala världen spelade ingen roll. Det var det enda alternativet vi hade att anamma för att få kontakt med familj, vänner, arbetskollegor, etc. p5v1r
Ord som distansjobb, telemedicin och andra inte vanligt använda fraser smög sig in i våra lexikon eftersom vår livsstil kretsade kring dem på den tiden. Redan nu har dessa ord fastnat hos oss. Överraskande nog stannade inte bara ordförrådet hos oss, utan även övningarna.
Covid-19 fick oss att göra nästan all vår shopping online. Vi höll möten på virtuella utrymmen som Google Meet, Zoom och Microsoft Teams. Patienter konsulterade läkare via hälsoappar. För att skydda sina medborgare utvecklade även regeringar en app för kontaktspårning. Enheten lokaliserade infekterade personer och de som var högst uppvisade virussymtomen. Tyvärr satte inte pandemin fortfarande en paus på dess effekter där. Istället gick det längre för att påverka vår integritet och attityd till det.
Mitt i pandemin fanns det ett ökat behov av att dela data i form av sjukdomshistoria. Vi delade också överflödig kontaktinformation med flera appar, webbplatser, onlinemarknadsplatser etc. De hade alla tillgång till vår plats, IP-adress, Mac-adress, kreditkortsuppgifter, användarnamn, lösenord och annan personligt identifierbar information (PII).
Coronaviruset fick oss att svika våra vakter, vilket ledde till en vandring i stöld av känslig data. Dåliga skådespelare utnyttjade pandemin och hackade sig in i olika videokonferensprogram för att stjäla upp till 500,000 XNUMX användares data. Som individer bidrog vi också till att många företag som samlade in vår data kränkte vår integritet. De flesta av dem höll sig inte ens till vad de beskrev i sina dataintegritetspolicy. Vi laddade ner olika appar eftersom vi skulle älska att hoppa på varje trend och gå med i varje utmaning. Vi gav bort personlig information på ett fat med guld.
Att vara i en demokratisk stat där varje åtgärd är föremål för granskning gör medborgarna ganska säkra när de lämnar ut sina uppgifter till regeringen. Granskningsnivåerna före pandemin, under pandemin och post-pandemin är dock inte desamma. En gemensam faktor med dessa tre epoker är att vi övervakas alla genom spårare implanterade på våra enheter, webbläsare och de webbplatser vi besöker.
Bevis från ett starkt begränsat system som Kina har visat oss hur regeringen kan använda data som samlats från en central databas för att spåra dissidenter, polisa medborgarna och förneka de grundläggande rättigheter de har rätt till som människor.
Det är allmänt accepterat att nätbutikernas vinster ökade exponentiellt under pandemin, eftersom människor var tvungna att lita på dem för att få igång vardagen. Dessutom orsakade de flesta av dessa butiker panikköp hos sina kunder under pandemin. Denna handling ledde till att de flesta av dem delade sina data med okända och opålitliga nätbutiker för att få det de behövde före låsningen. Som ett resultat hade dessa butiker en enorm mängd information.
De använde denna information för att studera kundernas beteende vidare, analysera dem och använda dem för att diktera vad de vill att kunderna ska köpa istället för att låta dem göra sina egna val. Detta urholkade därmed konsumenternas förtroende för onlinesäljare.
Låt oss överväga hälsoindustrin; en seismisk förändring från fysisk till virtuell diagnostik orsakad av pandemin ledde till informationsinsamling av medicinska appar. I en värld där vinst har företräde framför människors hälsa, säljer vissa appar dessa data till företag som använder dem för att förutsäga demografin för en viss sjukdom.
På samma sätt använde de uppgifterna för att göra nästan korrekta metaanalyser om effekten av COVID-19 baserat på live från allmänheten. De sålde också respondenternas data till forskningsorganisationer för att utnyttja de medborgare som omedvetet gav bort sig själva som en studieplan och därigenom dra nytta av sin okunnighet och samla mer resurser.
Dåliga aktörer kommer att sälja data från nätfiske-bedrägerier till datadrivna företag, som kommer att extrahera data för att rikta in sig på konsumenter och marknadsföra vissa produkter och tjänster.
Pandemin gjorde oss alla till en eremit, och vår inställning som kunder och företag till integritet förändrades. För att ana oss måste vi minska mängden information vi delar med företag. Både företag måste samla in och använda kunddata på ett transparent sätt. Även regeringen bör använda sina medborgares data rättvist.